min fina nicolai

Nu kommer jag langa ett sånt där larvigt inlägg men det struntar jag i. Så här är det.

Nina Pekkonen.

En kvinna i mitt liv, hon har iallafall varit i mitt liv i 14 år typ. och vi har alltid roligt och skrattar. Hon är den människan jag kommer sakna mest av allt när jag åker iväg. Hon är min själsfrände och hon betyer något sjukt. Vi ser liksom altid något komiskt i allt och det går att skratta åt varenda liten grej i livet.

Vi har gjort enormt mycket tillsammans. När vi var små åkte vi ut i skärgården med min pappa och tältade. Nu i vuxenålder har jag fåt höra av min pappa att lärarna på skolan tog upp på mitt utvecklingssamtal om att jag måste börja umgås med fler. Det var bara nina & annie 24/7. Så är det nu också på ett sätt. Vi kan bli irriterade på varandra men jag kan inte minnas att vi haft stora bråk varken nu eller för 10 år sen. Och att vi gled ifrån varandra i högstadiet hade inte med något bråk att göra, vi umgicks med olika mäniskor helt enkelt. 

Nina är en person man alltid kan vända sig till, hon lyssnar alltid, hon är smart, klok och bäst. Det är med tårar jag kommer krama om henen på arlanda. Det kommer göra ont i mig, helvette vad jag kommer sakna dig.

 












 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0